Långfredagen firas i kristen tradition till minne av Jesu korsfästelse och död på Golgata utanför Jerusalem. Dagen är i Sverige en allmän helgdag och infaller fredagen närmast före påskdagen.
Firandet av långfredagen började i Jerusalem under 300-talet på initiativ av biskop Kyrillos av Jerusalem. I Norden blev långfredagen helgdag på 1600-talet.
I Sverige heter det långfredag eftersom dagen skulle präglas av sorg då dagen varit lång och besvärlig för Jesus. På 1870-talet klädde sig många i svart från topp till tå. Fram till 1969 fanns ett förbud mot offentliga nöjesetablissemang att hålla öppet. På långfredagen var affärer, restauranger och danslokaler därför stängda. Detta gjorde att samhället blev tyst och stilla och att långfredagen var en sorgedag genomsyrade det svenska samhället. Allmän frid skulle råda och traditionen sa att folk skulle undvika onödiga aktiviteter och på bordet stod enkel mat. Inte minst för barnen, som förbjöds att leka, kunde dagen upplevas som ovanligt lång och tråkig
I den kristna kyrkan är långfredagen en stor sorgedag eftersom det var då Jesus dog och begravdes. I Svenska kyrkan på långfredagen hålls en andakt som kallas korsvägsandakt för att minnas Jesus lidande denna dag. Vanligtvis hålls andakten på eftermiddagen vid 15.00 tiden för att koppla samman med den tidpunkt då Jesus dog, den nionde timmen. På kvällen kan kyrkan anordna gravandakt. Allvaret och sorgen understryks av att altaret endast dekoreras med fem röda rosor som symboler för de sår Jesus får när han fästs vid korset. Textilerna som används är svarta, det spelas ingen orgelmusik och kyrkklockorna används inte.