Vill försöka beskriva saknaden efter min far, det är inte lätt.
Turbulenta känslor har jag alltid haft mot min far.
Min far var så spontan, levde upp med hela registret.
Som barn tyckte jag att det var skrämmande men jag lärde mig att leva med min fars utbrott.
Nu när jag själv blivit äldre, känner jag att jag förstår honom mer, han var ett naturbarn, levde fullt ut hela sitt liv.
Far, du föddes, du LEVDE, sen somnade du.