Att förlora en förälder

Raimo Ahonen

Vår far somnade in lugnt och stilla 21/2-10 strax efter midnatt.

Minnena sköljer över mig, ser framför mig när han var en karl i sina bästa dagar, den energin han utstrålade och styrkan han hade. Han födddes 1933 och jag vill gärna berätta en del av hans livs historia.

Från polis till spelkung med vidare äventyr.
Född i Karelen i Finland 1933. Fick uppleva vinterkriget som sexåring försörjd av sin mor. Samtidigt som det finska vinterkriget rasade runt knutarna med flygplan som störtade och bomber som föll över grannbyn, fick Raimo tidigt lära sig att kroppen skulle användas till arbete, hugga ved, fiska till husbehov mm.
Som tioåring fick han lära sig skogsarbete tillsammans med sin styvfar. 1949 mönstrade Raimo på som mässkalle på handelsflottan, efter att ha rest runt på olika hav fram till 1952 påbörjade han underofficers utbildningen.
På navigationshögskolan fick han plats på ett marinfartyg.
Efter tjänstgöring till havs träffade Raimo sin nuvarande hustru Eevi Malmiaho. Livet på land började med olika arbeten som, kanalgrävare, bergsprängare, mekaniker,representerat ett bokförlag, chaufför och lastbils förare. Raimo värvades även av symaskins företaget Singer.
1959 sökte han till Uleåborgs polisen blev antagen och fick en tjänst i Olijärvi kommun. Han var ensam polis på orten med ca 2000 invånare. Tidigare poliser som tjänstgjort i det området hade blivit brutalt misshandlade av tillfälliga vägarbetare på orten. Raimo blev både hatad och omtyckt som polisman.
En dag fick Eevi, Raimos hustru fick vetskap om att att den nya polismannen skulle samma kväll misshandlas på dansbanan av vägarbetarna som inte tyckte om myndigheter. Efter att Raimo fick kännedom om detta, åkte han ut till vägarbetsplatsen. Där placerade han ut tomma glasflaskor på ett räcke och sköt ner flaskorna med sin tjänstepistol. Byggets förman kommer springande och undrar vad som händer. Raimo legitimerade sig som ortens polis och sa att han måste öva inför kvällens danstillställning. Senare fick Raimo larm om att misshandel pågick vid dansbanan. Raimo åkte dit med sin polishund Nero. Där blir Raimo trängd mot en vägg av ca tio personer. Han avfyrade två skott mellan två personers huvuden för att avvärja sig, skotten skadade ingen. Batong slag haglade över de misstänkas huvuden samt att hunden gick till anfall. Efter denna dos av polismedicin blev det lugnt på orten.
Raimo skrev en böteslapp på ett år då han tyckte att det slog hårt mot fler barns familjerna. Bar de sig dumt åt gjorde vi upp på annat lämpligt sätt. Vid fylla klämde Raimo till dem istället och dagen efter kom orts befolkningen och tackade honom. För att komma i bukt med hembränt gjorde han överenskommelser med de lokala livsmedelsbutikerna att de rapportera om någon köpte mycket socker.  Han gjorde även razzior för att beslagta skjutvapen som blivit kvar efter kriget med hjälp av stadspolisen.
Raimo blev kallad för sheriffen efter en tids tjänstgöring av orts befolkningen.
Efter ca två års tjänstgöring sökte Raimo till Uleåborgs stadspolis, fick där tjänst som äldre konstapel. Efterhand när barnen börja komma räckte inte polis lönen längre till.
Raimo köpte en fastighet i Kalajoki där han drev kafeteria, kiosk och en affär med hushållsmaskiner. Affärerna gick dåligt och Raimo fick ett erbjudande om arbete i Sverige 1962.
Familjen slog sig ner i Ramnäs där Raimo gick på Hallstahammars tekniska skola på kvällarna och jobbade i fabrik på dagarna.
Under tre år utvecklade han en kedjebrevs ide, Garanti spelet tillsammans med två kompanjoner som blev en succé. Spelföretaget växte både i Sverige och Finland. På en månad växte företaget med femtio anställda. Raimo investerade förtjänade pengar på fastigheter och ett bageri, Finska Bröd AB med fyrtio anställda. Raimo hade även den största marknaden på enarmade banditer.
Raimo köpte en villa i Slätviken utanför Eskilstuna, Eskilstuna kommun hade även lagt bud på villan men dåvarande ägare ville inte sälja till kommunen. Detta ledde till en konflikt mellan Eskilstuna kommun och Raimo Ahonen.

 Svenska staten började ifrågasätta Raimos framgång med företagen.
Svenska  skatteverket, Eskilstuna kommun och lotteri inspektionen  började beskylla Ahonen för att han drev en illegal maffia verksamhet som inte staten hade kontroll över. 
Skatteverket sa till Raimo att du har pengar , det är bara att betala, du har mycket pengar i resväskor, sälj ditt hus och ditt fartyg och flytta till lägenhet.
Raimo svarade att han betalar skatter och avgifter till förbannelse och detta ledde till att skattemyndigheterna stängde bolaget Finska Bröd AB och Spelbolaget,  Raimos advokat och revisor försökte redovisa de ekonomiska tillgångarna till myndigheterna men myndigheterna hade bestämt sig.
Skatteverket skönhetstaxerade Raimo på 20 miljoner . Efter detta kaos med myndigheterna beslutade sig Raimo för att lämna Sverige.
Eskilstuna kommun spärrade Raimos och bolagens konton och beslagtog egendomar och ägodelar.
Den 20 augusti  lämnade Raimo Villan i Slätviken med familjen och styrde  sitt fartyg  mot Stockholm där han inköpte proviant. I Stockholm lastades en bil och en liten motorbåt på sitt fartyg M/S Agneta 25m lång och 8 m bred.
Tisdagen den 22 augusti 1972 går det ut en efterlysning i alla stora dagstidningar i Skandinavien att en spelkung/direktör flyr med 20 miljoner med egen båt till Mallorca.

Enligt vittnena som jobbat som  hembiträden åt familjen har Matti Kuusela och hans hustru Terttu  (källa Eskilstuna Kuriren och Expressen 23/8-72  observerat att familjen suttit vid köksbordet  och packat ner stora sedlar i flera resväskor.

Raimo efterlystes av Interpol  och de larmade fem länders polis som skulle assistera vid gripandet av Raimo och hans familj för valutasmuggling. 
 
Tyska polisen stormar fartyget  som ligger vid hamnen i Cuxhaven  den 24  och 26 augusti. De riktar pistolerna  mot hans rygg samt mot hans fru.
Polisen gjorde husrannsakan  för att finna de 20 miljonerna. Den tyska polisen hittade inga pengar på båten .
Raimo släpptes p g a bristande bevis av den västtyska förbundspolisen.

Distriktsåklagaren Lennart Melin och polis chef Stig Rönn kritiserade tyska polisen för Raimos frisläppande.

Raimos styrman Elias Olsson 60 år hemmavarande i Tumba( källa Aftonbladet 26/8-72 hoppade av i Kielkanalen av två orsaker, för att Raimo fifflade med pengar och att Raimo lämnade sin personal i sticket.  Elias försökte visa den tyska polisen ett utrymme där pengarna kunde finnas, inga pengar hittades i detta utrymme.
Elias säger att Raimo skrattar åt den svenska polisen och att det måste finnas pengar ombord och att det öppnas  nya vägar för Raimo (källa expressen 25/8-72.

Familjen blev trakasserad av journalister i Cuxhaven och den tyska polisen tittade bort när Raimo hade sönder ett flertal kameror för journalister.

Raimo fortsatte resan med några uppehåll i Cherbourg stoppades båten av hamnpolisen, de ansåg att båten var i alltför dåligt skick för att fortsätta.  Svenska konsuln var där som tolk. Raimo blev frustrerad av detta, men hustrun  Eevi sa att det är inga problem, vi stannar gärna här som Frankrikes och konsulatets gäster, det enda vi vill ha det är ett hus att bo i, möbler till huset, kläder till barnen, mat, ordnad skolgång och pengar.  Det tyckte inte hamnpolisen inte om och inte heller den svenska konsuln så Raimo fick åka vidare med familj och båt.

Raimo hade planerat att åka till Mallorca men p g a alla journalister som väntade där ändrades destinationen till Gran Canaria. Journalisterna som förgäves väntade på Mallorca de var helt säkra på att M/S Agneta hade sjunkit och att hela familjen omkommit då de inte anlänt till Mallorca.
Släktingar och vänner i Sverige och Finland fick ett dödsbesked via media, som inte stämde med verkligheten.

M/S Agneta anlände till Las Palmas hamn. Familjen förblev bosatt på båten under hela vistelsen på Gran Canaria
Turister svärmade runt båten och försökte ta sig ombord och fotografera Raimo och hans familj.

I Las Palmas ställde svenska sjömans kyrkan upp, sjömansprästen Lars Palmgren med personal  på ett fantastiskt sätt för familjen. Senare kom Raimo i kontakt med en svensk firma med en filial på Kanarieöarna, ett företag i båtreparations branschen . Efter drygt ett år startade Raimo eget båtreparations företag.  Han reste jorden runt via sitt företag.

 

Raimo kontaktade svenska skolan i Las Palmas och frågade om det fanns plats för hans barn där. Han fick ett positivt besked, det fanns plats.
Bemötandet barnen fick dagen de skulle börja i den svenska skolan var under all kritik. När de gick till skolan möttes de av en lärare som sa att de fick tyvärr inte börja i skolan. Föräldrarna till de andra eleverna hotade med att ta ur sina barn ur den svenska skolan om mina barn började där. Barnen kom hem och var ledsna.
Raimo kontaktade då istället engelska skolan och barnen fick börja genast där. Raimo och hans hustru Eevi kan inte förstå att man straffar barnen. Barnen hade kunnat tillföra skolan mycket med sina erfarenheter om resan och livet på båten.
Barnen lärde sig spanska språket mycket fort och fick många spanska vänner.

En dag fick Raimo besök av hamnpolisen de ville att han skulle flytta båten från den kajen där den låg. Samtidigt träffade Raimo en vän och han berättade för vad som hänt men vännen sa att han inte skulle oroa sig. Vännen bjöd med Raimo till borgmästaren på middag där Raimo blev mycket väl mottagen. Borgmästaren gav honom en vimpel som han skulle hänvisa till när han fick besök av hamnpolisen igen. Efter en kort tid återvände hamnpolisen och sa igen att båten måste flyttas omedelbart, då bjöd Raimo in hamnpolisen och visade vimpeln. Hamnpolisen tittade på den och bad om ursäkt att han besvärat. Hamnpolisen blev en god vän med familjen efter detta.

Livet fortsatte med både motgångar och lycka i Las Palmas. Den ena dagen var aldrig lik den andra.

Så kom den dag då Raimo sa att nu är det dags att åka tillbaka till Sverige. Vi barn som då var tonåringar hade ingen som helst önskan att åka till Sverige, men Raimo hade bestämt sig.

Jag och min yngre syster fick följa med en vän som skulle bila genom Europa till Sverige.  Min mamma och tvillingarna flög och Raimo och sonen styrde kosan mot Sverige med M/S Agneta.  Så reste vi på olika sätt till Sverige.

Karlskoga var platsen vi kom till, där fick Raimo arbete hos en god vän som hade en möbel affär och familjen fick bo i samma hus.


  Fortsättning följer

 

 
 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

5 Responses to “Att förlora en förälder”

  1. I agree with your points, great post.

  2. Tomoko Zuch skriver:

    You really make it appear really easy with your presentation however I in finding this topic to be actually something that I believe I might never understand. It seems too complicated and very extensive for me. I’m taking a look forward in your subsequent submit, I will attempt to get the dangle of it!

  3. janet skriver:

    <3 isän muistolle <3

RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget. And trackBack URL.

Leave a Reply


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu